helenafrestadius

Jag har alltså varit här i två dagar nu. Några tårar började rinna nerför kinderna när Erika och Elsa vinkade av mig på kvällen, jag grät till och med när vi gick in på max och skulle käka nattmiddag. Sedan blev jag lite ledsen när jag gick genom gaten och sa hejdå till pappa och christof. Men flygvärdinnorna var världens gulligaste som tog hand om mig och gav mig vatten innan flyget skulle lyfta till Amsterdam, såg till så jag hade det bra och pratade med mig några gånger under flygningen bara för att de såg att jag var ledsen.

 

När jag kommit till Amsterdam gick allting superbra. Jag fick ett blått formulär att fylla i på planet, och det enda jag förstod på pappret var vad jag hette och när jag var född.... Så jag fick hjälp av tanten i sätet bredvid med allt annat. När jag klivit av planet ställde jag mig i kö för immigration eller vad det hette, och efter en halvtimme kommer en vaktgubbe fram och upptäcker att jag inte fått ett papper jag måste fylla i för mitt visum. Så jag hamnar såklart sist i kön och 1,5 timmar efter jag klivit av planet kommer jag fram till disken och tappar alla mina papper på golvet. riktigt smidigt. Men säkerhetskillen var supertrevlig och snäll han med, inte als så läskig som man trodde han skulle vara.  När jag kom igenom kontrollen hämtade jag min väska och fick träffa min värdfamilj som mötte upp mig med två superstora affischer som barnen hade gjort. 

 

Det första vi gjorde var att åka på starbucks och handlade. Sedan for vi ut till La Center som är en liten by precis  vid statsgränsen Oregon/Washington. Utanför La Center har värdfamiljens släkt en stor ranch där de precis haft en släktträff med typ 150 människor som campat under helgen och haft massa aktiviteter. Jag fick träffa massa släktingar som påpekade att jag var lik min mamma, och att det var så roligt att jag äntligen hade kommit. 

 

Efter tio minuter på bjuder min kusin Ethan med mig på kanotutflykt (längst floden som ranchen ligger vid) med hans lillasyster och deras kompisar.  Så det var riktigt kul att få umgås med dom och få prata lite med folk som nästan är i min egen ålder, (eller dom va typ 21 men de trodde jag va 18 så det kändes som att vi var samma ålder). De drack lite och vi badade, pratade och skämtade väldigt mycket. Det kändes nästan som på film om jag ska vara ärlig. 

 

På kvällen hade de en bbq-middag med "närmaste familjen" då alla fick ta med en sak och alla fick ta av allt. Typ som picknick. Senare grillade vi marshmellows innan jag däckade i familjens husbil som vi campar i tills i morgon (den är lika stor som en buss, men jag antar att allt är större i Usa.) Då hade jag varit vaken i 41 timmar, och var dötrött.

 

Igår var vi på Clark Counters Fair där man kollar på massa djur, hästshower, åker karuseller och äter godis och glass. Riktigt mysig dag faktiskt!

 

Imorse var jag, min värdmamma och hennes kusin ute och red i några timmar innan vi hämtade upp mamma, Simon och Lilly på flygplatsen. Sedan dess har vi ätit tårta, badat, pratat med massa släktingar och nu sitter vi uppe hos de som äger ranchen för de har internet. 

 

Imorgon åker vi hem till Seattle så jag får packa upp mina grejer och göra mig hemmastadd. 

 

Eftersom vi bor 100 m från stranden har jag badat varje dag. Det har varit 28-30 grader varje dag. Och eftersom vi campar har vi ätit pizza, hotdogs, hamburgare, massa godis, tårta och onyttiga saker.

 

Jag har tagit mer än 600 bilder jag måste rensa och fixa, sedan lägger jag upp massa bilder här på bloggen. Skriver när jag får tid igen.