helenafrestadius

Imorgon skjutsar alltså pappa och Christof ner mig till Arlanda mitt inatten för att sätta mig på planet till Amsterdam. Sen kommer jag till planet som tar mig till staterna på andra sidan havet. Spännande. Och ledsamt såklart, kommer sakna alla fina människor jag känner här hemma och jag kommer grina som en tvååring på flygplatsen när jag måste gå igenom säkerhetskontrollen. Höll nästan på att börja gråta på stan idag när jag skulle säga hejdå till Jasmine och när jag åkte ifrån Moa nu ikväll. 

 

Men jag är taggad på att ha en månad semester i USA innan allvaret börjar och jag blir nervös inför att börja skolan. 

 

 

Landar med flyget i Portland om ganska precis två dagar och 14 timmar (om jag räknat rätt?) och det kommer vara betydligt bättre väder där än här i Sverige. Senare under veckan åker vi från familjens sommarställe upp till Seattle där de vanligtvis bor.

 

Livet kom emellan så jag har inte bloggat under nån dag. Jag har varit med Christof, hans familj och hans kompisar (nu verkar det som om jag inte har några egna kompisar) sen i tisdagskväll. Vi for upp (ut, ner, in..?) till Christofs stuga i Röje (någonstans i timråskogarna) för att äta tårta och åka båt ena dagen. På kvällen gick vi ut och köpte godis och umgicks med hans kompisar. Idag har vi bara legat inne, kollat på OS och sovit halva dagen. När vi äntligen lyckades få tummen ur så gick vi ut och åkte skateboard (läs: han åkte, jag fotade). 

Nu har jag kommit hem till pappa, packat färdigt för sista gången. Har exakt allting klart, inköpt och färdigpackat utom godiset (som ska vara färskt) och datorn som jag packar ner precis innan jag åker. Bagaget väger 22,3 kg (max 23kg) och handbagaget 8kg och får max väga 12 kg. Feels good! 3 dagar kvar! Gaaaalet!

Nio dagar kvar, det är mindre dagar än antal fingrar jag har på mina händer. Eller på kroppen överhuvudtaget annars vore det lite konstigt. Tillbaka till ämnet så ville jag bara säga att det känns konstigt, på ett bra sätt. Jag tror inte att jag fattat att jag kommer vara borta ett helt år. Det känns som jag ska på semester och kommer komma tillbaka till skolan här i Sverige när den börjar. Det känns som att allt det här "roliga" och praktiska grejerna vi planerat som skolan, gymnastiken, utflykter osv. kommer att hända och vara hur kul som helst. Men allt det här vardagliga som att äta middag tillsammans med nya familjen, sova, åka skolbuss, och faktiskt vara i skolan varje dag,  det känns väldigt långt bort. 

 

 

Har passat på att träffa farfar och fastrarna nu innan jag åker. För det är ju bara 13 dagar kvar! Det är en galen känsla att veta att man snart kommer befinna sig på andra sidan jorden och inte kommer komma tillbaka på nästan ett år.

 

Om jag sa att jag inte är nervös skulle jag ljuga så näsan växter en halv meter och det skulle börja hoppa grodor ur munnen på mig.

 

Nu underkvällen har jag provpackat alla mina grejor jag ska ha i resväskan. Jag klarade mig faktiskt under 23 kg (20 kg) men väskan gick knappt att stänga trots att jag "packat like a pro" (förklaring får ni om ni trycker på länken). Ska ändra lite i packningen, tvätta kläder, packa småsaker som presenter, godis och annat krimskrams som jag inte orkade plocka fram idag osv. Men det löser sig nog som vanligt!

Justja, i morse så for vi på stadium och fixade en väska som jag ska kunna ha som handbagage när jag reser och även kunna anvnda som väska till skolan. 

 

Hade väldigt stor lust att packa ner lillsyrran när hon kom och störde mitt i packningen.

 

Min kära mor hittade två dollar när hon städade uppe i förrådet. Himla bra att ha ett startkapital på ca 14 kr när man ska åka till USA. 

Mindre än tre veckor kvar nu, Crazy stuff! Håller på att skriva en massa listor nu med det sista som ska fixas. Vilka jag ska hinna träffa och när, packlista och massa mer.

 

Nattens problem är helt klart hur jag ska hinna träffa alla mina fina vänner på mindre än 18 dagar? Har man ett kontrollbehov om man börjar göra upp ett schema för att planera in när man ska träffa alla utan att de vet att de blivit inbokade än? 

 

På torsdag åker jag till Mamma för att umgås med familjen och för att provpacka alla mina saker till USA så jag inte åker på övervikt. 

 

Annars har det inte hänt något i samband med USA. På usa-fronten intet nytt,  typ. (Bara ni som läst om 2a världskriget förstår, haha)

 

Jag är superglad för att jag fått min första fråga här på bloggen! (Blev sådär "stört-överlycklig-och-kan-inte-sluta-le"-glad). Det beror säkert på att jag är supertrött, men jag har försökt svara så gott som möjligt!

 

 

Min nedräkning tills avresedatumet är i full gång! Nu är det som sagt 28 dagar, alltså exakt 4 veckor kvar tills jag sitter på planet som tar mig till andra sidan jorden. Det, mina vänner, är helt otroligt. 

 

Jag har fått mitt studieuppehåll på skvadern (min blivande gymnasieskola) godkänt, så nu är min plats reserverad till nästa läsår. Jag tror att det var den absolut sista administrativa delen som man kan få gjord i Sverige inför flytten. Nu är det bara de jobbigaste bitarna kvar; Packningen och säga hejdå till alla mina underbart fina vänner och min älskade familj. 

 

Jag är både taggad som tusan att få komma iväg, men himla ledsen att behöva lämna alla kompisar, min blivande klass och familjen. Förhoppningsvis så kommer det mesta här hemma vara sig likt, och jag kommer komma hem med oslagbara minnen och upplevelser.

 

Senaste månaderna har jag börjat att läsa massa bloggar som andra utbytesstudenter skriver, läser deras packlistor och annat smått och gott.

Igår fick alla 96:or ett brev om vilket gymnasie de blivit antagna på, jag kom såklart in på mitt förstahandsval när jag hade mvg i alla ämnen. Men det är inte det som är problemet, utan det är att Sundsvalls Tidning hade massor med listor med vilka personer som kommer att gå vart och vilka som kommer att gå i samma klass. Jag känner eller vet vilka 27 st är som skulle gått på min linje, jag vet vilka 29 st är som kommer gå på samma skola fast på samhällslinjen, plus några till. 

 

Det är så extremt frustrerande att veta att jag inte kommer gå med varken min allra bästa vän sedan dagis och min bästa vän från gymnastiken. Jag vill inte ens åka nu, typ, känns det som. Eller jo det är klart jag vill åka till USA och uppleva allt där och ha mitt livs bästa år. Men det blev bara lite jobbigt att veta att man alltid kommer ligga "steget efter" alla kompisar... 

 

Kan inte tiden bara stanna här hemma så jag får gå med mina kompisar istället?

 

Under mitt skolår kommer jag alltså att gå på Liberty High School i Seattle. Det ligger ungeför 20-30 min från huset där jag kommer bo. Skolan börjar dessutom 7.28, 4 dagar i veckan (9.58 på onsdagar).  Problemet är att jag kommer behöva gå upp innan halv sex varje morgon och jag är verkligen ingen morgonmänniska så jag kommer vara så bitchig och grinig i början av terminen, så ingen kommer vilja vara kompis med mig förens jag vant mig vid de tidiga mornarna...

 

Jag har även fått ett schema av skolan för både höst-och vårtermin, även om det nog kommer bli några ändringar.

Ht-12

English

Fitness/Condition

Guitar 

Spanish

Foods/Nutrition

Psychology

Algebra

US History

 

Vt-12

English

Grephic design

Guided study

Spanish

Creative writing

Psychology

Algebra

US History

 

Skolan kommer sluta väldigt tidigt, typ kvart över två. Men efteråt kan man välja till aktiviteter som gymnastik, simning, körlektioner mm.

 

Dom vi pratat med på skolan låter iallafall väldigt positiva och glada att jag kommer och dem är verkligen väldigt hjälpsamma!

Jag har lite småpanik inför packningen. Jag är proffs på att packa med mig för mycket och onödiga saker när jag ska bort, men nu ska jag ju trots allt åka bort i 11(!) månader.

 

Det känns lite småläskigt att vara borta så länge, men samtidigt spännande. Men en stor trygghet är ju att jag träffat familjen 3 gånger innan, att jag redan fått allting klart med skolan, vart jag ska bo och jag vet till och med vart jag kan gå på gym gratis när jag vill. Tillskillnad från några jag pratade med på ambassaden som inte ens visste när, vart eller till vilken familj det skulle åka till.

 

Så inför själva flytten/resan eller vad man ska kalla det så är jag ganska lugn. Plus att mamma, lillebror och lillasyster ska åka någon dag efter till USA för att vara på semester två veckor. Så ifall jag glömmer något eller behöver hjälp att få med mig allting så finns det en backup-plan i och med att dom också ska dit.

 

För att förbereda mig har börjat skrivit massor av listor. Det jag ska ha med mig, Saker jag ska köpa i Sverige, Saker jag ska köpa i USA (främst hygienartiklar och baskläder), Prestenter till min ''nya'' familj, Grejer jag måste hinna göra i sverige innan, Personer jag måste träffa osv. 

 

Packlistan:

Vårjacka

Vinterjacka

Regnjacka

Kavaj

Skjorta, blus

Klänning

Linnen, T-shirts

Jeans

Shorts

Mjukisar

Tjocktröja

OnePiecen

Träningskläder

Springskor

Vanliga skor + Vinterskor

Finskor

Underkläder

Pyjamas

 

Aloevera kräm

Nagellack

Smycken

Receptbok

Svensk måttsats

Plackers

Lösgodis (massor!)

Souvenirer; Dalahästar, Osthyvlar

Presenter till familjen

Broschyrer om Sundsvall/Sverige 

 

Dator

Extern hårddisk

Systemkamera + extra minneskort

Mobil

Adapter

Plånbok

VISA-kort + Bankdosa

Visum, Pass, Vaccinationskort, 

Biljetter

Fotoalbum 

 

Det var allt jag kommit på hittills, men jag lär ju komma på mer allt eftersom jag och kommer nog behöva köpa en stor ny resväska för att få med allting. Sedan tänkte jag och mamma fara en sväng på wallmart och nå kläd butiker för att fixa smink, duschgrejer, skolsaker, nya fräscha underkläder, hårsaker, idrottsskor och annat som tar onödigt mycket plats och dessutom är billigare att köpa där.

 

 

 

RESAN ÄR BOKAD! WOHOOO! Jag är så glad just nu! Igår åkte vi hem från Dalarna och hämtade ut mitt visum (som förövrigt var väldigt fult!) och idag har mamma bokat min flygbiljett till USA! Så nu är det bara 34 dagar kvar tills jag åker. Börjar nästan få lite resfeber!

 

Plus att jag är sjukt taggad på att gå på gatufesten på onsdag så jag nästan spricker. Livet leker!

Jag känner personligen att jag ska bo hos världens bästa värdfamilj. De bor i Seattle, Washington på västkusten. Mamman heter Stina, Pappan Kurt och de har två barn, Karina 7år och Lukas 5år. Mammans föräldrar kan svenska och de är ursprungligen från Sverige. 

 

Mamman är fortfarande mammaledig (typ hemmafru) men jobbar egentligen på en skola. Hon är väldigt vältränad, lagar hemmagjord och nyttig mat. Pappan jobbar som säljchef. Båda springer triathlon och är sådär hurtiga och hälsosamma. Inte värsta soffpotatisarna som käkar McDonnals varje dag, tack och lov!

 

Min blivande lillasyster går i gymnastik, dans och fotboll, ser ut som en liten ängel och har precis gått ut ettan. Lillebror går i fotboll och baseball om jag inte minns helt fel, även han ser ut som en typisk svensk med blåa ögon och blondt hår. 

 

De har även planerat in massor av roliga saker som jag ska få följa med på när jag bor hos dem. T.ex. Rodeo, deras version av kräftskiva, på sportlovet ska vi åka till Maui(!!!!), det kommer förhoppningsvis bli en skidweekend i fjällen och kanske någon annan utflykt.

 

Jag har alltså fått världens bästa värdfamilj. Punkt slut. Mitt år i USA kommer bli världsbäst hemma hos dem!

Jag (och mamma) började med pappersrbetet för utbytesåret för lite mer än ett år sen. Jag ansökte först hos Rotary. Jag (läs: mamma) fyllde i alla formulär och papper, jag fick gå på hälsoundersökningar, intervjuer, vi skickade in mina betyg och allt som behövdes för ansökan. När jag blev antagen sa Rotary att de inte kunde garantera att jag fick bo hos en familj jag  kände. Dem jag har pratat om att bo hos i mer än 5 år. Så vi pratade med familjen och de visste om en annan organisation som hade sitt huvudkontor i samma stad som de bodde i som till och med föredrog att man kunde fixa en egen värdfamilj. 

 

Alltså fick vi börja om med nya formulär, intervjuer, undersökningar och tandläkarbesök. Jag fick vaccinera mig och skriva ett nytt introduktionsbrev om mig själv till familjen. Jag blev antagen på den nya organisationen NWSE också. Efter 3 långa månaders väntan så fick jag äntligen mina visumpapper och bekräftat att jag "fick" min önskade familj.

 

Då började infyllnaden av alla visumpapper, ta foton till visumet, fixa personbevis, betalningar för visumet osv. Tillslut när allt var klart var det bara en interjvu på ambassaden som saknades, och den var jag ju som sagt på förra onsdagen. Så mitt visum ligger på posten hemma i Sundsvall så det enda som saknas nu är biljetten. 

 

Life feels good nu när allt är klart! 

Tänkte börja skriva lite mer om förberedelserna och allt som kommer hända kring utbytes året nu. Avresedatum, packlista, vilka förberedelser jag gjort, vilka som är kvar och lite allmän info om skolan och min värdfamilj.

Anledningen till varför det inte gjorts tidigare är enbart på grund av att jag ville få klar designen, lathet och brist på 'bloggtid'.

I måndags när jag kom hem från Bulgarien mötte min mor upp mig på Arlanda. Vi åkte in till Stockholm och sov på Elite Hotel. Verkligen hur mysigt som helst att ha en minihelg mitt i veckan med mamma. Lite jobb, shopping i Nacka och middag på Gröna Lund på tisdagen innan mötet på Amerikanska ambassaden.

 

På onsdagen så fick vi kliva upp tidigt, (äta världens bästa hotell frukost ever!) och åka iväg till ambassaden som egentligen var själva anledningen till Stockholmsresan. Mötet var bokat till halv tio, men efter att ha köat i 3,5 timmar till så fick jag äntligen ha min intervju som tog 2 minuter. Men det var det värt, för gubben i luckan var verkligen supertrevlig och gullig mot mig. Inte alls sådär läskig som jag hade föreställt mig och absolut inga svåra eller konstiga frågor. Nu en vecka senare ligger mitt visum på posten i Sundsvall och väntar på mig! 

 

Då var alltså sista pappersarbetet som vi kan göra i Sverige klart och det är bara biljetten som fattas innan jag kan åka!