helenafrestadius

Nio dagar kvar, det är mindre dagar än antal fingrar jag har på mina händer. Eller på kroppen överhuvudtaget annars vore det lite konstigt. Tillbaka till ämnet så ville jag bara säga att det känns konstigt, på ett bra sätt. Jag tror inte att jag fattat att jag kommer vara borta ett helt år. Det känns som jag ska på semester och kommer komma tillbaka till skolan här i Sverige när den börjar. Det känns som att allt det här "roliga" och praktiska grejerna vi planerat som skolan, gymnastiken, utflykter osv. kommer att hända och vara hur kul som helst. Men allt det här vardagliga som att äta middag tillsammans med nya familjen, sova, åka skolbuss, och faktiskt vara i skolan varje dag,  det känns väldigt långt bort.