Har suttit och kikat på nästan alla bloggar på utbytesstudent underkvällen och börjar tänka på en massa grejer jag kan berätta om. Till exempel det här med skolsporter som simning, fotboll, cross country osv. Jag ångar mig till viss del väldigt mycket att jag inte började med någon skolsport i början av skolåret. För det är där man får alla kompisar och träffar folk med samma intressen som en själv.
Om jag fick börja om hade jag helt klart försökt komma med i cross country eller någon annan sport/klubb eller vad som helst, så jag lärde känna mer folk nu i början. Det känns lite jobbigt när jag är i skolan, jag känner inte riktigt så många som jag kanske hade velat, än. Folk hejar i korridoren även om jag inte har någon aning om vad dom heter eller hur dom känner mig. Det skulle kännas jättekonstig att sitta med dem på lunchen för det känns som att jag är i vägen för deras vanliga rutiner och att jag inte ska anta att jag känner dom bara för att de var trevliga och pratade med mig.
Det är inte så att jag inte trivs i skolan, för jag trivs verkligen. Jag har några som jag pratar med på morgonen innan skolan, Pattie som jag sitter med på bussen och några jag äter lunch med osv. Men jag är alldeles för "blyg" för att ta initiativ att börja prata med folk. Det känns lite som att de inte kommer vara intresserade eller bry sig. Om någon börjar prata med mig eller om jag blir introducerad så pratar jag hur mycket som helst och de flesta verkar tycka att det är kul att jag är här. Standard frågorna är vilket språk man pratar i Sverige, ifall jag kan säga något på svenska och vad jag tycker om skolan/Seattle/USA, men sen bryr dom sig inte lika mycket längre...
Jag kanske måste anstränga mig lite mer för att prata med nya människor, för det är en ganska stor skola med 1200 elever. Så jag skulle jättegärna vilja hitta fler att kunna umgås med, hitta på något efter skolan med eller folk att klä ut sig i spirit wear kläder och gå med på fotbollsmatcher. Har i och för sig bara gått här en månad och det kommer nog kännas bättre om/när jag börjar träna gymnastik med skollaget, men jag är otålig och blyg så det känns inte som en så bra kombination.
En annan sak som är lite halvkontisgt är att jag inte brukar vara blyg inför nya människor hemma (visst inte brukar jag..?) och när jag kommer hit så är jag superblyg bara för att jag är osäker med språket och alla kommenterar min dialekt (dock på ett positivt sätt), så jag tycker bättre om att lyssna på när andra pratar än att prata själv. Plus att jag tycker det är "obehagligt" att läsa högt och svara på frågor inför klassen för att jag är rädd att säga fel, uttala något på ett heltokigt sätt, läsa för långsamt eller bara inte kunna förklara mig och svara så utförligt som möjligt. Ni som gick i samma klass som mig vet att jag var den som alltid svarade på alla frågor och pratade gärna lite för mycket än för lite. Det gör mig frustrerad för jag vet att jag måste träna på att läsa och prata för att bli bättre, men jag vill inte göra bort mig och irritera folk heller.
Jag har pratat med Jasmine under kvällen och så satt det känns lite bättre, men det är frustrerande att personligheten ändras så sjukt mycket bara för att jag är osäker med språket...
