helenafrestadius

Hemresan är en lååååånghistoria... Ha i åtanke att jag inte hade en telefon att ringa från eller ätit något sen 12 på dagen...

 

Jag skulle skulle alltså flyga från Seattle till Amsterdam kl 18:10 och sen åka till Stockholm från Amsterdam så jag skulle vara hemma vid fyra tiden på dagen den 18e juli... Så hela familjen var på flygplatsen och checkade in mina väskor (som var exakt vad maxvikted kunde vara, puh!) och ställde oss i säkerhetskontrollkön. När det var dags för mig att gå så blev det många tårar och kramar. Jag tog transporttåget till min terminal. När jag skulle borda planet så ropade de upp mig till "receptionen" eller vad de nu kallas eftersom nåt var fel på biljetten.. men det fixade sig. Jag hade extrem tur som fick fyra säten i rad så jag hade kunnat sova jätte bra på den 9 timmar långa flygturen...

 

Efter ett tag ropar de i högtalarna att de testar flygplanets datorer så det är säkert att flyga eftersom en av datoerna krånglar. Efter en timme ropar de ut att de kommer stänga av planet en liten stund så de kan återställa datorerna eftersom åtminstone en av dem måste fungera. Efter 1,5 timme ropar de ut att man får gå av och sträcka på benen och äta om man vill, men man måste ta med allt handbaggage man har. No way att jag skulle kånka med mig 25 kg handbaggage från planet så jag väntar ett tag till.. och börjar fundera på hur jag ska kunna kontakta mamma och Stina när jag inte har en telefon så de vet att jag inte lyft än. Efter 2,5 timme ropar de ut att de nästan är klara men de måste fylla på med bensin på flyget... Så jag går upp till en flyg värdinna och frågar om jag får låna en telefon för att ringa Stina. Jag börjar storgrina framför henne när jag försöker förklara varför jag behöver låna telefonen eftersom jag var så trött och ledsen sen förut. Direkt till Stinas röstbrevlåda. Typiskt, står där och storgrinar när jag lämnar ett meddelande och går tillbaka till min plats. En Indisk familj försöker trösta mig och ger mig lite snacks att äta och låter mig ringa Stina igen. Nu svarar hon och ser till att hon mailar min mamma så hon inte väntar på Arlanda i tusen år... Pratar lite med andra på flyget innan jag somnar i en halvtimme medans jag väntar på att flyget ska fixas.

 

Fyra timmar efter att flyget skulle gått måste alla passagerare kliva av planet och boka om resan eftersom våran resa blev inställd...Så jag lånar en telefon av ett par jag pratar med på planet och försöker lista ut hur jag ska boka om resan och ifall jag ska åka hem eller stanna på flygplatsen. Får hjälp av några andra på planet att ringa och boka om resan. Klockan är nu halv tolv på natten och jag har gråtit så mycket att jag har huvudvärk.. Går ner till baggaget och kånkar två stora 23kg väskor, en handbaggage väska, ryggsäck som väger 10000 kg, min lettermans jacket och en filt ut till upphämtningsplatsen där Stina skulle hämta mig. Hon föreslår att jag ska checka in de stora väskorna så vi inte måste ta med dem hem, så jag tar in alla väskor igen bara för att höra att jag inte kan lämna dem på flygplatsen pga säkerhetsskäl... Ut igen med alla väskor och efter att ha lånat ytterligare två främligars telefoner så kommer stina 20 över 12 på natten och hämtar mig. Så när jag kom hem vid ett tiden skrev vi ut biljetter som skulle gå till Minneapolis till Chicago till Sverige.. Första flyget går 6.55.

 

Jag väckte kidsen i morse vid 4:30 så jag kunde få en sista kram innan Kurt och jag åkte till flygplatsen igen. Världens otrevligaste kvinna börjar checka in mina väskor men ser inte att jag betalat för extra väskan så vi måste byta kö för att checka in väskorna för andra gången.... Vi fick en urgullig tjej denna gång som fixade allt och lät Kurt gå med mig genom säkerhetskontrollen eftersom jag är under 16. Gaten var fullproppad och men jag kom äntligen ombord och fick nätt och jämt upp väskan på hyllan. Flyget åkte iväg i tid, men när jag kom till Minneapolis så fick jag ett sms från Stina, Kurt och mamma som sa att nästa flyg till Chicago är inställt. 

 

Efter ett tags letande efter hjälpcentret för Delta så bokade de om mitt flyg IGEN via Paris. Så nu sitter jag här på Minneapolis flygplats, jag fick 10 dollar som ersättning så jag kan äta lunch. Jag hittade även ett Starbucks och har skypat med Stina och kidsen. Allt är lugnt och jag har väntat nästan 4 timmar här på att nästa flyg till Paris ska gå... 

 

Får se hur mycket mer strul det kan bli, men jag hoppas på att all ska gå bra nu.. Ska snart gå över till gaten så jag inte blir sen... Vill ju inte missa flyget precis ;) Jag måste bara få säga att jag har träffat en massa snälla, omtänksamma och trevliga människor på denna resa och jag var ganska glad att få sova en sista natt i huset faktiskt :)

 

Fortsättning följer när jag kommer hem till Sverige!